-

kniven emot strupen. rädslan i hans ansikte. jag tog ett djupt andetag, och insåg hatet jag hade för Stefan.

- Snälla Stefan! Justin har ingenting med detta att göra, låt honom gå! 

- Men hållkäften!! jag är inte dum Regina!! polisen traskar runt och letar efter mig som om jag vore en mass mödare! det som hände var ett misstag, och att inte ens få kunna förklara det gjorde mig FÖRBANNAD!! så nu får ni fan stå ut med detta också!

- Men snälla gör honom inte illa!! jag ber dig snälla!

Jag var så rädd, tårarna bara rann, jag bara stod där. Justin var helt kallsvettig av rädslan han bärde inom sig. Efter en lång tystnad fick han nog, iallafall av att hålla en kniv mot Justins hals, han satt två stolar mot varandra och binder fast oss i mammas rum, vi såg henne ligga där helt medvetslös, inga yttre skador kunde vi se, hon kanske var död men den tanke fanns inte. 

- Så hur känns det, är lilla bögen till popstjärna fastbunden och svag, jag tror nästan jag börjar grina. säger Stefan med en sån överdriven och barnslig röst.

- Stefan, kan du inse att du gör fel, du kan inte göra såhär mot dom 2 mest viktigaste kvinnorna i ditt liv, det finns alltid en väg tillbaka, man kan ångra sig, men när man väl gör det så ska man inte göra det värre, utan göra det bästa utav saken. Dom älskar dig vare sig du vill eller inte. sa Justin

- smickrande Justin! tror du att du kan lura mig din jävel, sa Stefan och drog fram den äckliga smutsiga kniven mot Justin och spottade på honom. 

Jag känner hur Justin håller min hand, det var det enda som kunde få mig känna mig trygg,'' Jag hatar honom.. Jag hatar honom.. Jag hatar honom '' ekar det i mitt huvud när jag kollar på Stefan, den rädda blicken jag bar fick mig känna mig hjälplös och svag, jag blev så arg. Jag drog och slet och skrek 

- DITT JÄVLA ÄCKEL !! STICK HÄRIFRÅN, LÅT OSS VARA, STICK !! skrek jag 

mamma rör på sig, hon verkade reagera på mitt skrikande, hon drar inga stora och tydliga rörelser, vilket var bra så att inte Stefan såg att hon var vaken. Jag hade gjort hon arg, vilket kändes sammanträffande, han smällde till mig och det sved så in åt helvete, jag hade nog bara svärdomar inom mig, jag tog denna man som min pappa, han har förstört för både mig och mamma, smällen han gav mig gjorde Justin irriterad, och han for ut några hemska men sanna ord han med, vilket gjorde han ännu mer förbannad. vi lugnade ner oss, och insåg att reta upp honom inte gjorde det bättre.

- hörru din lilla hora, ligger ni med varandra föresten? säger han och smeker hans äckliga kniv

Jag svarade inte, jag vela inte och jag tyckte inte om frågan och han hade ingen anledning att få veta ett enda svar. Men Justin blev genast upphetsad igen

- Ja! hurså? får du ingenting själv i sängen Stefan, naaw gå till terpi då pervo, det brukar hjälpa. sa Justin med en lika överdriven röst som Stefan använde

- KAN NI SLUTA BÅDA TVÅ!! Du håller käften Justin, och du mr. nya kriminella stefan borde sätta sig ner och tänka efter vad fan du håller på med just nu. Mamma har inte gjort dig något fel och inte jag heller, vi båda älskade dig. Jag skällde ut alla som sa att du var misstänkt för detta som hände mamma, jag tänkte att du aldrig någonsin skulle kunna göra något liknande. Men nu var det så, men det här? snälla låt livet gå vidare, stick Stefan, du vill se oss lida, det räcker, vi alla 3 kommer lida tillräckligt, men snälla kan du gå, du börjar göra mig riktigt förbannad nu.  sa jag med en skarpare bas i rösten

han högg kniven i väggen och knuffade ner oss så ramla ner på golvet, vi slog oss båda våra huvud i golvet och tyngden gjorde ont för våra armar. jag ser Stefan gå mot ytterdörren, han tar med sig hemma nycklarna och mammas plånbok, allt blev allt suddigare och svartare. 

Jag hör tydligare och tydligare mitt namn eka i mitt huvud, jag ryser till av den förskräckliga huvudvärken.

- Amen vafan!!! skriker jag när jag inser att jag ligger inlagd på sjukhuset 

- Vad är det du säger? säger Sarah som står där ögonen full med tårar, mascara utspritt över hela ansiktet. 

- sjukhuset? onödigt! ta bort dom här jävla sladdarna och vart är mamma och Justin! sa jag irriterat

och slet bort alla trassliga sladar som dom satt på mig. jag går ut i korridoren i sjukhus klänning och letar efter dom, min ilska gick ej att beskriva. Jag var helt ur balans, jag ska döda honom, jag tror hatet ja har för honom också är lika obeskrivlig. jag hittar Justin..

Blåmärken i ansiktet, jag knuffar på honom, han vaknar inte och min ilska hade inget tålamod så jag knuffade ännu en gång, jag börjar gråta. varför vaknade han inte för. hör han mig inte, han sover inte. Han är död!

- HAN ÄR DÖD!! HAN ÄR DÖD!! skriker jag och känner hur läkarna lyfter bort mig ifrån honom

- SLÄPP MIG!! era äckliga jävla idioter, släpp!! 

Jag ser Sarah försvinna ifrån korridoren hon gråter. och allt blir bara suddigare och svartare igen.