Kapitel 19 - Stay Strong
Regina!! skriker Mamma ner ifrån köket.
Jag rusar ner för trappan i full fart, ''vad är det? '' frågar jag med en förvånad blick i ansiktet. hon lägger ner telefonen på bordet och bara stirrar med öppen mun. '' Dom har fångat honom, Dom har fångat Stefan '' Jag log och bara kramade om henne '' Vilken lättnad'' Justin kommer ner med trötta och sega steg nerför trappan, fortfarande lite hängig, vi berättar vilka goda nyheter vi hade att komma med. Han drog det bredaste leendet någonsin och krama om oss båda. '' Men jag hoppas ni inser att vi alla 3 måste gå på rättegången, även du Justin, om du har tid?'' frågar mamma, självklart tänkte hon på hans turné. '' Snälla någon jag ställer upp till 100 % , att ha fått sett er mått såhär har inte varit en höjdare, detdär sjuka svinet ska inte komma undan '' Han med sina tal, dom fick mig alltid att smälta, vart fick han alla ord ifrån egentligen, när jag frågar säger han bara ifrån hjärtat.
Med denna enorma lycka ringer Sarah och säger att Rachels vatten har gått, Vi blev överlyckliga tills vi insåg att det var 3 månader för tidigt för att barnet skulle överleva. Sarah förklarade att dom ska ge henne vätske sprutor så barnet växer fortare. '' Får jag ringa Ryan och berätta detta? '' frågar Justin Sarah i telefon. '' Ja det skulle nog behövas '' sa hon med en ledsen röst.
Justin ringer genast Ryan och Justin fick dra i från telefonen ifrån örat på grund av skriket '' VA ''
han skulle ta första bästa plan till Sverige, hans föräldrar ger honom pengar till det. Jag tyckte synd om Ryan, och givetvist Rachel också, att detta skulle hända just nu och just dom.
Vilken skräck dom måste bära inom sig, vi klär på oss och rusar ner mot sjukhuset i full fart. trafiken var enorm och vi kom ingen vart, Mamma tutade och skrek, vi bad henne lugna ner sig.
'' Dom har hjälpt mig med allt, nu vill jag gottgöra dom också!! '' skrek mamma. Jag och Justin insåg att den här psyko perioden hon haft inte alls var försvunnen, lika bra att inse att detta med Stefan har påverkat hennes sinne, hon kommer aldrig någonsin glömma det som hänt, det kommer sitta fast tydligare än någonsin i hennes huvud. När vi passerar sjukhuset springer vi alla 3 till entrén och frågar hon som sitter bakom katedern var Rachel befann sig i för rum '' Rum 17 avdelning 5 '' hon lät allvarlig och var ganska läskig, och när jag får syn på Mammas och Justins ansiktstryck så inser jag att jag inte var ensam om det. Vi går i den dystra kyliga korridoren och letar efter siffran 17, Vi ser vid korridorens slut att Sarah står och viftar dit oss.
Rachel såg inte sjuk ut fysiskt utan mer psykiskt, hon var rädd, hon hade verkligen ångest över att bestämma sig ifrån början om hon vela behålla barnet eller ej, och så nu när hon bestämt sig för att göra det, så händer detta. '' Hur är det? '' frågar jag Rachel och smeker min hand mot hennes arm, hon vaknar upp ur sin stirrblick och kollar på mig '' Vattnet har gått, men jag har inte haft några sammandragningar, och dom ska komma innan. Vad händer med mig '' svarade hon. Vi gick ut därifrån och lät Sarah få vara ensam med henne, Jag kollade på min mor och tänkte att jag skulle verkligen velat detsamma, om jag var i Rachels situation skulle jag som mest vela ha min mamma där omfamna mig och säga att allt kommer bli bra. Jag lägger mig i justins knä och bara kollar upp på honom, dom där blåmärkerna gör mig arg, Jag kollade ett bra tag på honom, kollade igenom varenda liten detalj '' Du är till och med snygg med blåtira '' sa jag och han skrattade '' Ska jag ta detta som en komplimang'' sa han och kysste mig, jag var glad över att jag hade Justin. Jag var inte hel utan honom. I samma sekund rusar det in tidningar och skrikande fans. '' Skojar du med mig '' sa jag och kollade på Justin. Han såg arg ut, och det gjorde jag med. att dom aldrig kunde låta honom vara. Jag ställer mig upp och går dit, mamma försökte hindra mig men jag fortsatte, '' Vad är erat problem så oerhört respektlöst när vi sitter och väntar på beskedd om ett litet ofött barn kommer få chansen att få komma till den här världen'' Dom tog ner kameran, Tjejerna slutade skrika, dels för mitt arga tal och för att vakterna och poliserna tog tag i dom. '' Tack '' sa jag till polisen och jag menade det inte. Dom ska vara i tid! dom ska inte komma i själva dramat. Justin kommer och tog tag i mig '' kom så går vi ner och fikar '' Jag antog att det var mammas idé för att få mig lugn. Men hon själv till psyko visste ju inte bättre själv.
I cafét köper jag en bulle och en kaffe, Justin gjorde detsamma '' Det är mycket att oroa sig för nu, och jag förstår att det är jobbigt, men vi måste vara starka, annars faller vi alla ihop, du vet att jag finns här och älskar dig '' sa Justin, han kysste mig hårt och romantiskt. Han hade rätt, är jag inte stark hamnar jag i samma psyk fall som min mamma. och det var det sista jag vela. Jag behövde verkligen Justin här hos mig just nu, men snart måste han åka igen, och jag blir inte ensam, jag har Rachel, Becca och Lucas här.
'' Jo, det är en grej. Min mamma ringde igår, och din mamma har självklart berättat allt i detalj, och hon börjar bli riktigt orolig över er, och undrar om ni vill.. ja vara i Canada och bo där för ett tag iallafall, till allt har lugnat ner sig. Jag har pratat med Roe, men hon är bara tveksam över vad du kommer att tycka '' Jag log men skiftade mitt ansikttryck till en ledsam blick, men sedan förde jag tillbaka mitt leende. '' Ja! '' Jag visste att Mamma också skulle må bra av det. Få byta samhälle och umgänge, hon hade ju bara Stefans kompisar vilket fick henne att tänka på honom. hon kan inte se, ta eller höra något som påminner henne om Stefan. Jag var skyldig min mamma dethär.
När vi fikat klart, och till och med skrattat lite går vi tillbaka till Sarah och Mamma. Dom satt inne i rummet med Rachel denna gång. Och dom satt där och skrattade dom med. Utan att ens fråga varför dom var så glada så kändes det så bra att få se dom viktigaste människorna i mitt liv skratta och vara glada. '' Mamma! jag vill flytta till Canada! '' tjuter jag ut. Hennes ögon faller glädjetår på glädjetår, hon springer fram och kramar mig hårt '' Tack mitt hjärta, Tack '' Hon förstod mycket väl att jag gjorde detta för henne. Rachel och Sarah satt på sjukhus sängen och gjorde high five, när jag får syn på dom sitter dom där jag fångar Rachels blick inser jag hur full i bus hon ser ut att vara. '' Värst vad skyldiga ni ser ut att vara ? '' frågar Justin Sarah och Rachel.
'' Jo.. Får vi hänga med ? '' frågar Sarah med det största leendet hon hade att komma med. Jag blev överlycklig. Jag kollade på Justin och skrattade, där satt vi i en sjukhus säng på förlossningen efter allt som hänt så satt vi bara och skratta och krama om varandra. Vi är verkligen starka. Tillsammans är vi det.